Kom till huvudstaden Kigali för några dagar sedan. Träffar vänner och kollegor. Diskuterar vad som hänt sedan jag var här senast och planerar vi ska göra denna gång. Jag vill alltid höra om förändringarna i och mellan människor efter att de lärt sig fokuserad akupressur (en variant av TFT/EFT – se förklaring längre ner) och fått behandling. Jag har blivit som bortskämd med dom där förändringarna. Genomgripande saker händer så ofta. Varje gång lika fascinerande att höra.
Därför vill jag berätta om dom kvinnor och män vi träffade häromdagen i Musanze – eller Ruhengeri som staden hette förut. Staden ligger vid foten av Virungabergen där bergsgorillor bor. Man ser siluetten av de spetsiga bergen var man än är i staden för de gamla vulkanerna reser sig rakt ur slätten.
I ett litet rackligt hus vid en av Musanzes dammiga gator har ett 20-tal kvinnor och tre män samlats. De tillhör ett kooperativ och en kvinnogrupp som heter Sevota. De syr, gör korgar, odlar grönsaker och föder upp grisar och kycklingar och har några kor tillsammans. Men de träffas också för att diskutera frågor som rör könsroller, barns rättigheter och hur man kan leva i samförstånd med sina grannar och sin familj. Vi har varit där två gånger och lärt en del av dem hur man kan behandla trauma och andra problem med fokuserad akupressur.
En av de äldre kvinnorna reser sig från den låga bänken och hälsar oss välkomna och säger:
”När ni kom hit första gången var vi så traumatiserade. Jämt gick vi till sjukhuset för att försöka bli botade. Men det blev vi inte. Men ni är verkligen doktorer för ni har hjälpt oss att bli av med våra problem. När vi upptäckte att behandlingsmetoden vi lärt oss av er var en så viktig har vi lärt den vidare till andra. Så mycket har förändrats mellan människor här. Vi kan inte annat än tacka. ”
Nadine, som är ordförande i kooperativet blev nyligen intervjuad av en reporter från den nationella radiostationen Radio Rwanda. Hon berättade där om hur många som kommer till gruppen nu för att få hjälp med sina problem:
”Vi har blivit så populära eftersom vi kan hjälpa folk på det här viset. Men en del lite finare personer vänder vid dörren när de ser vilket dåligt hus vi har. Fast de som är på vår nivå, vanligt fattigt folk, dom kommer och tar tacksamt emot behandling fastän huset är skruttigt, säger Nadine och önskar att de kunde ordna en ordentlig klinik eftersom behovet av traumabehandling är så stort och det vore bra om alla kunde ta del av den.
Sekreterare Clemence och ordförande Nadine knackar grannar och vänner fria från trauma.
” Vi vet ju nu att detta är en väg till frid i våra familjer och fred i samhället. Se bara på det här paret som kommit hit idag”, säger Nadine och pekar på en man och en kvinna som sitter på bänken längst fram. Dom skrattar först lite generat men berättar sedan gärna om vad som förändrats i deras hem sedan mannen. Theogene Niyonsenga blev fri från sina trauman. Det började med att frun, Bernadette Mukambanda, kom blåslagen till Nadine och hennes grupp för att hon hört att man kunde få hjälp där. Theogene berättar:
” Jag har varit så traumatiserad at jag inte ens kunde gå och söka ett jobb. Jag var som en gatupojke och drev omkring, trots att jag borde vara en man. Jag klarade inte av någonting. Så fort min fru kom hem med pengar som hon tjänat tog jag dom från henne och gick ner till baren för att dricka. Och sen när jag kom hem berusad behandlade jag min fru på de värsta sätt . Men så en dag berättade min fru om den här gruppen Sevota och att man kunde få hjälp här med sina problem. Så jag följde med henne och träffade Nadine och blev behandlad och fick andra saker förklarade för mig. Som hur man kan leva ett liv i samförstånd med sin familj. Sedan den dagen är allt förändrat. Jag jobbar och kan köpa en ny skjorta och vara en riktig människa, som om jag var född på nytt”
Theogene ler mot sin fru och hon tillägger: ” Hans dåliga humör gjorde mig verkligen traumatiserad. Men nu har vi blivit som ett mönsterpar för grannar och andra runtomkring. Dom kommer till oss och frågar: Vad har hänt? Vad har ni gjort för att bli så där snälla mot varandra?”.
De andra två männen i rummet intygar att så är fallet. De var själva likadana som Theogene förut, säger de. Men när de såg vad som hände med honom efter behandlingen sökte de också hjälp hos Sevota.
”Jag önskar bara att min fru var här och kunde tala om att det stämmer”, säger en av dem, Jean Habuyarimana. ”Vi har skördat frukterna av vår väns förändring”.
Det “nyfödda” paret och mannens vänner.
Alla skrattar medkännande och applåderar. De vet att det stämmer. Sen reser sig alla upp och dansar och sjunger en sång med en text som går ungefär: ”Vi har en hemlighet som kan hjälpa alla som har problem / kom till oss så ska vi berätta / för detta vi lärt ska vi inte hålla för oss själva – nej det är till för alla….”
Jag kan bara säga en sak: WOW! Och känner tacksamhet bubbla upp inom mig. Tänk att denna enkla behandling kan ge så stora förändringar i människors liv. Detta knackande tycks vara ett språk som kropp och sinne förstår väldigt väl. Likt en morse-signal som meddelar: ”Det är OK nu. Du kan slappna av!”
